Jag ligger här i sängen och gör ingenting. Jag är trött och jag är ledsen, inte för något speciellt alls men hjärtat känns tungt på något sätt. Kanske är det ångest över skolan eller kanske är det för något helt annat. Det kanske till och med är flera saker, jag vet inte. Suckar högt och ofta för mig själv nu för tiden, blir less på saker snabbt som attan och har ingen ork till någonting. Jag känner mig vilsen, så kan jag väl beskriva det? Lost helt enkelt, vet varken in eller ut. Känns som att jag hör men inte lyssnar eller som att jag lyssnar men inte hör? Att jag försöker hänga med men någonstans på vägen halkar jag efter och blir stående kvar. Jag har en känsla i kroppen av att snart kanske det kommer en förändring i mitt liv, eller bara att något tillkommer eller försvinner. På något sätt kommer det bli bättre iallafall, det känner jag på mig. Men det kanske är jag själv som måste ta tag i denna förändring som komma skall, den kanske inte bara landar där mitt framför mina fötter och kommer serverad. Jag kanske måste lägga på ett kol för att, ja för att.. vad? För att suckarna ska upphöra, tyngden från hjärtat ska lätta och försvinna och även att jag springer ikapp och är med i spelet igen. Det kanske är dags att börja redan nu, men hur vet man hur man ska börja? Och vad är det för förändring jag strävar efter. Jag behöver något nytt i mitt liv, det känns som att jag har levt i samma bubbla i flera år nu och det börjar bli kvavt. Jag är less, jag har ju insett det helt själv nu. Men jag kan inte riktigt sätta fingret på alla de småsaker jag är less på, ja det är flera saker tror jag. Det måste det vara. Det är det.

Huvudet känns tungt nu, alldeles för mycket tankar virvlar omkring där inne. Kanske dags att sova så att jag slipper tänka så mycket och bara låter det vara. Tar det som det kommer. Jag kanske märker när det är dags att sätta ner foten, tänka ett steg längre eller vara modig och ta det där extra klivet - som skulle leda mig mot dig. Dom tiderna kanske kommer, jag får vänta och se. Borde jag ha tålamod eller borde det ske nu, att jag bara gör det? Inte för att jag vet vad det är jag ska göra men har jag tid att vänta och vänta? Har jag inte väntat tillräckligt, några år känns som en ganska lång tid. Jag tror att det är dags nu.