En återkommande känsla som gör att jag ångrar mig bittert, hur fan kunde jag släppa er. Ni är värda att kämpa för.

Jag saknar mina "gamla vänner", mina fina vänner som bor här i Vällingby. De underbaraste vännerna, människor som alltid har fått mig att må bra. Med dem mådde jag ju som bäst. Nu hörs vi inte av längre. Jag vill banka på mig själv för att jag har släppt vissa av er. Hur kunde jag? Jag insåg det inte tillräckligt då, ni gör mig glad och riktigt lycklig. Men nu känns det som att det är för sent för att återvinna kontakten med de närmaste. Tiden har runnit iväg, ni har gått vidare med nya vänner och nya skolor. Fan.

Det händer ofta, väldigt ofta faktiskt, att jag tänker tillbaka och får ont i hjärtat av att jag känner en sån stor saknad. Nu låter det som att ni är borta eller har flyttat till andra sidan jorden. Men ni finns ju kvar, precis här i orten Vällingby. Ni bor bara några minuter iväg, ändå pratar vi knappt längre. Och ses, ja det gör vi ju näst intill aldrig.

Jag känner mig lost, och inte ett dugg lycklig eller nöjd. Jag vill vara med dom som fick mig att må som bäst, nu har jag knappt några såna vänner kvar. Eller ni kommer ju alltid finnas kvar, i alla fall i hjärtat och jag kommer alltid veta hur underbara ni är och hur otroligt glad jag är över att vi fann varandra där första dagen i sjuan, vissa tidigare. Jag vill gråta, så allvarligt ser jag på den här situationen. Jävla skit, jag har förlorat min syster, mina bästa vänner och den glädjen jag en gång kände. Känner inte ens igen mig själv längre, fan nu kom tårarna på riktigt, usch jag vet inte vem jag är. Eller är det konstigt att säga så? Vad jag menar är att jag inte trivs, inte någonstans. Jag trivs inte med mitt liv och jag får panik över att jag varit så dum och bara släppt allt. Kapat kontakten med de personerna som betyder allra mest.

Det kanske är konstigt av mig att sitta och skriva allt detta, för om någon av er läser det här kanske ni tycker att det är överdrivet. För ni kanske inte känner likadant. Men det är okej, för jag kommer alltid att tycka såhär, det vet jag. Ni är underbara tjejer som har gett mig väldigt mycket skratt och lycka. Jag har bara bra minnen med er och de ska jag minnas för alltid. Tack brudar för att jag fick lära känna er, ni är fanimej de bästa vännerna jag har haft/har.

ae4 brudarna. ojoj vilka minnen och satan vilket härligt gäng <3